Vaknade av att det regnade ett lugnt stilla regn, solen lyste (hahaha) med sin frånvaro - men det var en bra dag för utflykt! Tidigt på morgonen gav vi oss av mot ett område som kallas White Lake, en insjö ganska stor full med lotusblommor och omgiven av stora vita sanddynor. Liiiite påminde sanddynorna om de som var ute i i Dubai men bara till formationen, inte storlek och mängd. Människor bodde runt sjön, fiskade och odlade och det var första gången vi såg hästar. Hästarna var små ridhästar i ponnystorlek naturligtvis anpassade till befolkningens storlek.
Vi fortsatte sedan vidare mot fiskebyn Mui Ne och hela fiskeflottan låg inne och strandsatta kan man säga, eftersom det var ebb. Vackra båtar i alla de färger, nej det var inte rätt, färgerna gult rött och blått. De symboliserar olika saker: det blå och gula är havet och solen och det röda är både kärlek och krig. Oftast finns det två stora ögon målade på fören på båtarna för att skrämma iväg onda demoner och drakar som man kan möta. Varje morgon före fisket ger sig fiskarna av till templet för att ställa fram lite mat och dryck till Buddha för att försäkra sig om en god fångst. Till varje fiskebåt hör också små "jollar " som tar ut fiskarna till de större båtarna och används när trålen/näten dras. Helt fascinerande hur männen tar sig ut över svallvågor och rev i dessa "korgar". Även kvinnor förstås. De används även till att sitta och fiska i.
Färden gick vidare in till den lokala marknaden. Risförsäjning, frukt bl a apelsiner, den röda drakfrukten med sitt vita och svartprickiga innehåll, de små drakögonen som mest består av en stor kärna, resturangen där man hade en speciell anordning för att varmhålla soppskålar och där ankorna var plockade och väntade på att bli tillagade enligt kundens begäran.
Sedan fortsatte vi till Fairy Stream, inte Clearly stream, för vattnet var alldelses tomatsoppafärgat men svalt och skönt att vandra i. Vi vandrade 1 km uppströms i det svalkande vattnet och var fascinerade av klippformationer och sanden på den ena sidan och den kraftiga grönskan på de andra. Tanken var att vi skulle komma fram till det vattenfall som låg lite längre upp men vattendjupet blev till slut för mycket. På tillbakavägen passerade vi en liten lokal fisksåsproducent. Fisksås är lika självklar i vietnamesiskt kök och används som salt hos oss. Småfisk som fångas läggs i som här ett lerkärl, sen lägger man på rikligt med salt och lägger detta under press och silar. Detta späds sedan flera gånger med vatten till rätt konsistens uppnås. Svårare än så är det inte men en viktig vardagsingrediens.
Ett glas sockerrörslemonad på en trottoarsevering fick avsluta vår utflykt. Caféägaren tar sockerrör och drar eller pressar det flera gånger genom en "mangel". Sockerrörsvätskan blandas med lime och is och är jätteläskande och törstsläckande. Väl hemma var det dags för lunch på det lokala stamlunchstället där vi numera är väl igenkända. Vi hann inte mer än sätta oss förrän ägarinnans liia treåriga dotter kom fram och gjorde som mamma tog upp vår beställning! Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli ... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar