Visst var hon helt underbar i flytväst!

Lilla Pyspys alltså! Hon lystrar inte till Tessan utan bara till Pyspys vilket nog egentligen betyder "pusspuss".

Snäll och foglig som hon är var det inga problem att sätta på västen inte heller att lyfta henne över bord och sätta henne på sin filt framför styrpulpeten. Vi gick lugnt ut ur hamnen men väl utomskärs älskar ju Mannen att dra på så då fick jag ta lilla Pyspys i famn för att hon inte skulle fara över bord. Vi satte oss tillsammans framför styrpulpeten och hon tryckte sig intill mig i fartvinden. Jag funderade hur detta skulle bli! Men väl framme vid smyghålet in till Smögen var farten mycket lägre och hon satte sig längst fram i fören och tittade, tittade och tittade ! Mellan Smögen och Väjern ökade Mannen farten och desto fortare han körde desto ivrigare blev hon att stå så långt fram i fören som möjligt!

Som Sonen sa " vilken tur att ni har en Havshund och inte fick en Havskatt!

Dessutom fick hon vara ensam 2 timmar i em medan vi åkte och handlade och det var inga som helst problem.

Varm är det det blåser frånlandsvind och vi har 28 grader varmt så alla söker skugga det var t.o.m varmt ute på öppna havet! Jag klagar inte tycker det är underbart och vattnar mina nyplanteringar på natten.

Semester, sjukskrivning och kollo

Semester för Mannen, sjukskrivning för mig och kollo för lilla Tessan! Och vilken tur vi har ett alldeles fantastiskt väder! Vaknade vid 5-tiden imorse inte pga vovven utan bara ändå och var utvilad. Det är klart jag som inte kan eller har mycket svårt att sitta längre än 4 minuter satt förhållandevis mycket igår pga foten men dock ej tillräckligt eftersom foten är jättesvullen blålila och fortfarande blöder. Nåja jag satt tillräckligt mycket för att vakna utvilad. Mannen sov, Tessan snusade i sin korg och jag låg en stund till men sen vara det bara att kliva upp. Solen strålade från en klarblå himmel altangolven var fuktiga av dagg och havet var alldeles blått och det var varmt redan så dags på morgonen.

Med kryckan i ena handen haltar Tessan och jag iväg och hämtar morgontidningen. Sen får jag syn på spirande ogräs i mina nyanlagda rabatter, fy! Måste åtgärdas direkt! Medan jag tar mig an skyffeljärnet i den lediga handen springer Tessan upp på berget och tar sig en tur, bra hon börjar acklimatisera sig och utvidga sitt revir. Får se hur det går i eftermiddag när vi ska ut med båten! Just nu ligger hon på en pall på framsidans altan och bevakar sitt revir kollar att ingen kommer för nära hennes flock! Hon ser precis ut som de tempelhundar hon stammar från kan jag tänka!

Nu har vi blivit mormor och morfar

Mannen i mitt liv och jag! Jojomen! Tessan heter hon 5 år och så fin så fin så fin, lydig lugn, sover hela nätterna, äter när hon ska, kissar och bajsar men hårar! Vilket ger Mannen rysningar! Idag efter Mannens och den lilla prinsessans promenad är det dags för Tessan att få bli schamponerad och ordentligt genomkammad samt även ett försök till tandborstning och det får jag sköta om jag är ju inte lika högt i rang som mannen, jag kommer som nummer två och Tessan kommer sist, som sig bör! Så länge mannen sover eller är borta i affären så har jag en stadig följeslagare men sen när Mannen kommer hem så existerar jag knappt. Jag får gärna gå upp först och halta ut i trädgården men bara minsta lilla ord från mannen i sovrummet så vips är prinsessan där och pussar honom vaken!
Nej jag är inte svartsjuk....jooo lite hade ju varit smickrande att vara nummer ett ...men å andra sidan när sjukskrivning och semester är över så kommer jag ju att vara på arbetet den mesta vakna tiden.
Jaha nu går jag, f´låt hoppar, linkar fram med ena foten i stort bandage. Igår när jag vaknade ur narkosen så blev jag tillsagd att inte stödja på foten på flera dagar. Vid hemgången fick jag en tjock mörkblå mockasin med gummisula på foten för att ta mig hem. OCH eftersom jag hade fått en blockad när jag var sövd hade jag ju inte nåt ont och som den "svårt att vara still " person som jag är så blev det både flera kortare promenader runt trädgården och omgivningarna med Tessan när vi kom till stugan! När jag inför kvällens soffläsande tog av mig mockasinen hade naturligtvis förbandet blött igenom och blodet sipprade i en stilla ström ur såret (förbandet fick inte röras på 14 dagar)! Mannen fick skyndsamt bege sig till Konsum för att inhandla nya kompresser, jag fick av det 6 timmar gamla förbandet och tvättat rent foten (hoppas det inte blir någon infektion) och nytt förband lades på!
Narkos ja! Det var inte planerat narkos utan en nervblockad och då blev jag helt kall. Hos doktorn eller tandläkaren vill jag helst vara sövd inte höra inte se inte veta förrän allt är klart! Narkosläkaren till kallades och jag förklarade att jag vill sova, han protesterade och sa att jag skulle må mycket bättre efteråt av en blockad och det var bättre för hela kroppen. Jaja, jag VET svarade jag , jag är faktiskt operatinssköterska! Oj svarade han, då ska du sova för sådana personer vill jag inte tala med under operationen! Så var det klart! Men han la en blockad under det att jag var sövd vilket förklarade att jag inte hade ont igår men den släppte inatt! Ont? Jajamen!
Nåja nu får jag ha benet högt be mannen om hjälp, läsa, skriva, slumra, prata telefon, bli skjutsad till båten.
Ska bli spännande och se Tessan första gången vi åker ut, hennes reaktioner. Söt kommer hon naturligtvis att vara i sin lilla nyinköpta flytväst