Nu har vi blivit mormor och morfar

Mannen i mitt liv och jag! Jojomen! Tessan heter hon 5 år och så fin så fin så fin, lydig lugn, sover hela nätterna, äter när hon ska, kissar och bajsar men hårar! Vilket ger Mannen rysningar! Idag efter Mannens och den lilla prinsessans promenad är det dags för Tessan att få bli schamponerad och ordentligt genomkammad samt även ett försök till tandborstning och det får jag sköta om jag är ju inte lika högt i rang som mannen, jag kommer som nummer två och Tessan kommer sist, som sig bör! Så länge mannen sover eller är borta i affären så har jag en stadig följeslagare men sen när Mannen kommer hem så existerar jag knappt. Jag får gärna gå upp först och halta ut i trädgården men bara minsta lilla ord från mannen i sovrummet så vips är prinsessan där och pussar honom vaken!
Nej jag är inte svartsjuk....jooo lite hade ju varit smickrande att vara nummer ett ...men å andra sidan när sjukskrivning och semester är över så kommer jag ju att vara på arbetet den mesta vakna tiden.
Jaha nu går jag, f´låt hoppar, linkar fram med ena foten i stort bandage. Igår när jag vaknade ur narkosen så blev jag tillsagd att inte stödja på foten på flera dagar. Vid hemgången fick jag en tjock mörkblå mockasin med gummisula på foten för att ta mig hem. OCH eftersom jag hade fått en blockad när jag var sövd hade jag ju inte nåt ont och som den "svårt att vara still " person som jag är så blev det både flera kortare promenader runt trädgården och omgivningarna med Tessan när vi kom till stugan! När jag inför kvällens soffläsande tog av mig mockasinen hade naturligtvis förbandet blött igenom och blodet sipprade i en stilla ström ur såret (förbandet fick inte röras på 14 dagar)! Mannen fick skyndsamt bege sig till Konsum för att inhandla nya kompresser, jag fick av det 6 timmar gamla förbandet och tvättat rent foten (hoppas det inte blir någon infektion) och nytt förband lades på!
Narkos ja! Det var inte planerat narkos utan en nervblockad och då blev jag helt kall. Hos doktorn eller tandläkaren vill jag helst vara sövd inte höra inte se inte veta förrän allt är klart! Narkosläkaren till kallades och jag förklarade att jag vill sova, han protesterade och sa att jag skulle må mycket bättre efteråt av en blockad och det var bättre för hela kroppen. Jaja, jag VET svarade jag , jag är faktiskt operatinssköterska! Oj svarade han, då ska du sova för sådana personer vill jag inte tala med under operationen! Så var det klart! Men han la en blockad under det att jag var sövd vilket förklarade att jag inte hade ont igår men den släppte inatt! Ont? Jajamen!
Nåja nu får jag ha benet högt be mannen om hjälp, läsa, skriva, slumra, prata telefon, bli skjutsad till båten.
Ska bli spännande och se Tessan första gången vi åker ut, hennes reaktioner. Söt kommer hon naturligtvis att vara i sin lilla nyinköpta flytväst