Ibland funkar det!

Resort Terracota

20 mil nordost styrdes färden till Phan Tiet och Mui ne. Resan tog 6 timmar i en liten buss där fönstren tack och lov gick att öppna men den är inte eller var inte byggd för stora skandinaver och dessutom blir det svettigt med plastsäten till slut visste jag inte om jag kissat på mig så att säga.Väl framme så var det värt resan Resorten är nybyggd fräsch och lummig. De små bungalown är trivsamt inredda och utanför duschen är en inbyggd liten trädgård så man känner sig som i Eva i Edens lustgård nar man låter det svalkande vattnet flöda över en solhet hud. De täta gröna gräsmattorna skärs för hand och betonggångarna skuras med tandborste.
Första em gick åt till att boa in sig och vi dlade en sen lunch vid poolen med ett annat svenskt par som kom samtidigt med oss. Kvälllen gick vi gatan upp och ner flera gånger innan mannen i mitt liv kunde bestämma oss. Vi tittade på massor av resturanger som hade råvarorna framme för att beskåda men det slutade med en italiensk restaurang och PIZZA i Vietnam!
Här hade jag tänkt lägga in lite bilder men nätet eller nätuppkopplingen lämnar en hel del att önska, förbaskat också.......

ett litet osorterat bildcollage från gårdagen

överst från vä fisken och risbollar med biff

mitten Mekongdeltat en liten gosse i vattenäppleträdet, kvinnaa på väg, räkfiskare ochvi i deltat

underst , medicinalväxter bereds, "trosbekännelse" för den nya religionen

det gäller att passa på och överföra bilder på morgonen här i Vietnamn verkar det som :)

meny

1 glas champagne

Mandarin appetezer dish

Banana flower sallad

Rose steamed rise pancake

Grilled beef i claypot

Sauted lobster Emperor stale

Tropical fried rice

Vietnamese traditionel desert (orkade vi inte med

Detta avnjöts med Vietnamesisk traditionell livemusik i bakgrunden som inte är riktigt vad våra små söta öron är van vid men här är det helt OK! Vid grannbordet satt ett trevligt par ffrån Tokyo, han var från norra Japan och hade nästan ett mongoliskt utseende och hon var lång smal och ljusare och mer finlemmad. Lite facsinerande med hur naturen skapar eller skapade oss utifrån naturens förutsättningar klimat osv. Hur som helst hade en trevlig gemensam stund. Hon och jag gillar att vandra han och mannen i mitt liv gillar snabba bilar så vi hade mycket att tala om och utbytte adresser. Hur som helst var maten fantastisk den är komponerad för att alla sinnen ska tillfredställas dvs sött, surt salt, galla, lever, osv lite Fengshuistuk. Traditionell meny men råvarorna varierar beroende på hur man har råd.

Kvällen avslutade vi som vi gör alla kvällar vi är/varit i Saigon , först med en kort sejour på Caravelle hotels Casino där vi drar lite i enarmade banditer och sen forsatt upp på Saigon bars uteterass för att njuta av en Singapore Slim och den vama mörka natten som är upplyst av alla hus ocg neonskyltar! Den här kvällen avrundades med en liten cloe. Mannen i mitt liv bjöd upp till en dans och vi svängde våra lurviga i foxtrot med mycket snur! Mina röda klänning med långa slitsar svepte runt benen och fladdrade ut. När dansen var slut och vi skulle gå tillbaka började alla i baren applådera!!!! WOW vilken känsla!!!! En ny bekantskap fick vi. Kvinnan intill mig en vietnamesiska, pratglad både verbalt och med kropp och dessutom min namne. Hon var bosatt i New York och Hawaii men var på besök hemma hos familjen som hon dessutom hade med sig vid ett annat bord i baren, skulle tro att det var tre eller fyra generationer tillsammans 12-15 personer. Hur som helst blev vi inviterade att hälsa på när vi åker till New York och så snart vi kommer hem ska vi höra av oss! Livet har sina goda stunder......

Imorgon är det Mekongdeltat som gäller...spännande

Tillfälligt tekniskt avbrott

som nu är åtgärdat!Krigsmuseet öppnades 4 september 1975 och det innehåller 8 tematiska utställningar och en del andra specialutställningar. Hitills har man haft besök av10 millioner besökare och varje år kommer det 400.000.Första utställningssalen består av Historisk fakta orsaker och processer text bilder i tidsordning hur amerikanerna landar och hur kriget startar upp och eskalerar. Rum två är bilder som är tagna under kriget av 134 krigsreportrar som dödades under kriget (lämnar ingen oberörd!) bilder från före kriget vackra landskapsbilder och sen hur allt förstördes. Människor som tillfångatas på risfält mödsrar som flyr med sina barn över floder osvRrum tre visar krigsförödelse då dess konsekvenser ekonomiskt, kulturellt social och hur människor natur och livsrummet drabbats/fortfarande drabbas/förstörs. Massakern vid Son My. Fosterskador efter olika kemiska krigsmedel fruktansvärt och fortfarande finns en ökad mängd fosterskador. Hur illa det är går inte att beskriva här ! 2 miljoner hektar land förstördes men kemiska/toxiska medel. Fyra var ett uppbyggd modell av Tiger Cages dvs fängelse tortyrbyggnader som fanns överallt och var specialtillverkade för att tortera fångar på de mest utstuderade och grymma sätt och utsätta fångar för psykisk terror. Där blev jag så illamående att vi fick lämna museet för att återkomma nästa gång vi kommer till Saigon! För tillbaka ska vi!
Mina tankar till börja med när vi vandra runt i salarna som var laddade men tysta trots att det rådde full trängsel med besökare, var att om jag hade varit amerikan som 30% av besökarna var så hade jag skämts! Men efter att lyft mig i håret och tittat på dessa personer så var det jag som skämmas! Åldern varierade. Många var troligtvis barn till usasoldater som tagit sig hit för att få kunskap, andra hade varit med och en man som jag sttte på hela tiden vrar det definitivt. Han hade överlevt letade och tittade på bilder, återupplevde, hittade bilder på stupade kamrater co han var tagen, att se verkliga resultatet våldet grymheten och meningslösheten! Han skulle ju till Vietnam för att bli hjälte, en heroisk insats för att befria!!! Usch stackars dessa alla!

Nåja! Väl tillbaka till hotellet bhövde vi få meditera och slappna av varför mannen i mitt liv som fått nackspärr beställde ryggmassage och jag med min onda fot beställde fotmassage och såg fram emot mjuka fina fötter med vackra målade naglar.....men ack vad jag bedrog mig ! Den timmen hos massören filades det varken förhårdnader, klipptes naglar polerades och målades ! Den timmen masserades det trycktes klämdes, aj aj aj öhhhh, stön, uj uj uj , hihihihi,ajajaj! Resultat gav det under natten då jag tillbringade lika många stunder på toan som timmar jag låg i sängen, njurarna hade fått sig en omgång så jag kissade väl ut allt slagg som fanns men foten värkte likt förbaskat, förhårdnaderna är kvar och ingen vackert nackelack! Nåja det är smälla man får ta, Mannen blev iallafall av med sin nackvärk!

Kvällen avslutades med besök på en Vietnamesisk restaurang!Gisses vilken höjdpunkt!

1 år senare

är vi tillbaka i Ho Chi Minh och känslan är Åh vad härligt att vara tillbaka, här känner vi oss hemma! Den här gången snyltar vi på Vingresor eftersom de har en tur som passar oss men de guidade turerna och gemensamma träffarna överlåter vi till andra! Allt är sig likt utom några detaljer, värmen + 31 grader, hög luftfuktighet, marknaderna, priserna, vänligheten, det genuina, gatulivet med sina "egna företagare" i snabbmatsbranchen, se bild , människor som lever sina dagliga liv på trottoarerna dvs arbetar, äter och umgås, gaturenhållningsverket, se bild, det nya är att är fler bilar stora och exklusiva, fler mopeder och mycket fler turister bara på ett år! Det kryllar av dem/oss!

Gårdagen, dagen då vi anlände, tillbringade vi med att besöka Ben Thanmarknaden, sidenaffären, hotellet och den bästa restaurangen och affärer vi var på förra året: en "uppdatering". Lite roligt var det för de flesta hälsade oss välkomna tillbaka eftersom "mannen i mitt liv" tydligen gjort outplånliga intryck. :) Han fick nämligen svart bälte i shopping och prutning förra året! Dessutom har de aldrig glömt hans fysionomi!

Man dvs jag känner mig som en blek ilandfluten valross när jag ser dessa vackra tunna nästan eosoteriska vietnamesiska kvinnor! Att jag dessutom haltar svårt i mina stadiga och präktiga träningsskor när de trippar förbi i sylvassa klackar, ständigt leende och behagfulla!!! På tal om behagfulla så var jag nere i lobbyn för att boka en guide och JISSES något kosmetikföretag hade bjudit in alla sina anställda och jag har aldrig sett så många och så vackra kvinnot på en gång, de var 148 damer i långklänningar, byx och klänning och alla i lila! För ögat var det ljuvligt men för örat en katastrof! 148 kvinnoröster på främmande språk var värre än en hönsgård!



Oavsett så blev jag glad idag. Som sagt jag känner mig som en blek valross i synnerhet eftersom vietnameserna tittar jag menar stirrar oförtäckt på mig när vi går! 157 cm i strumplästen och 10 kg övervikt nähe men iallafall 6! Idag vid fyra olika tillfällen kom kvinnor fram till mig och sa att de tyckte jag var vacker hela jag, jag var så perfekt! Trodde jag skulle svimma, första gången log jag bara och tänkte bullshit men det kanske är så att jag tycker de är ouppnåeliga i sin skönhet och de tycker att västerlänningar är detsamma för dem, det man inte har vill man ha! När dessa komplimanger utdelades frågade Mannen vad de tyckte om honom? Till svar fick de ett fnitter bakom handflatan och en klapp på magen :)

Förra året kröp jag kring i Ce Chi tunnlarna en mycket stark upplevelse som fick mig att se med mer intresse på Vietnamkriget och fördjupat mig lite i historien. När detta Vietnamkriget alltså, pågick var jag fullt upptagen med att utbilda mig, bilda familj och skaffa barn, allt samtidigt så mitt engemang då var svagt! Idag har vi bl.a varit på krigsmuseet. Oh Good som amerikanerna säger, det lämnar ingen oberörd!!!!! Andra världskriget med utrotning av miljoner zigenare, judar och andra etniska grupper mm är förfärligt OCH detta är lika förfärligt precis som det var/är på Balkan och andra ställen i världen, you name it! Men det är nutidshistoria!!!!

Söndagstankar i höstens tid

Sitter i mitt arbetsrum och tittar ut genom det ena fönstret.Himlen är klarblå, luften är hög och kylig, de sista löven på askarna har lämnat. Runt fröautomaten trängs talgoxar, blåmesar gulsparv och faktiskt en nötväcka!

Den värsta hösttröttheten har gett vika och vi har precis kommit hem efter de vanliga 5-km. Jag sitter vid datorn ska redigera kort som togs i september och oktober men har blivit liggande. Fötterna har jag i en balja med vatten och ur högtalarna ljuder Edith Piaffs sensuella röst.Nytta med nöje alltså!

Dessa bilder ligger som ett ok över mig men det måste göras för om 14 dagar har vi återträff från de olika resorna och jag är "1:e fotograf"

Gamla mamma 80++ +som finns 40 mil söder ut sitter och väntar på ett helgbesök jag utlovat ska ske under november och som pga olika omständigheter inte blir av, ryyys, jag känner mig som en skurk och tänker på någon gammal svensk schlager (Lazze Stefan?)där han sjunger om en gammal mamma som dukat med kaffe och tårta på mors dag och väntar på sonen när telefonen ringer och hon säger nåt i stil med "Jaså du har inte tid, nej men det gör ingenting, vi säger väl det då" Hela låten är förfärlig och väcker både dåligt samvete och ångest! Hur i hela friden kan man göra en danslåt på detta tema?

Jobbet är ett annat ok, många inklusive jag själv mår dåligt nu när företaget gungar och ingen vet vad som kommer ut i andra ändan. Bara att gå till arbetet imorgon bitti, le vara trevlig, tala om framförhållning, framtidsperspektiv , prevalens, medicinska och tekniska landvinningar och dess konsekvenser i nutid och framtid, puscha på, vara idérik, entusiasmera, kika runt hörnet få alla med på tåget! Som den väluppfostrade 50-talist jag är och även mina 50-talistmedsystrar håller vi skenet uppe ingen kan ana hur det kokar krypaer ångar och vilket kaos som finns inut. Vi lever i 40-talisternar skugga den stora massan som drev samhället framåt. Vi är den lilla massan som vuxit upp under de goda åren och därför anses ha haft det så bra och ska vara nöjda och glada. Vi har även vuxit upp med mammor som har varit kluvna i sin identitet och tillhörighet, två olika seklers kultur vilket också var en påverkansfaktor (skulle kunna fördjupa mig i detta länge men en annan gång kanske)

Hur hamnade jag här? Jo "Sjung och le, sorgerna göm och glöm en värld så trist" 50-talets schlager alltså, gå till arbetet le och var positiv, konstruktiv, var inte till besvär , att synas men inte höras..

Usch färdiggnällt för idag!Fast å andra sidan är det mycket som känns bra också!

Bilderna väntar och med dem kommer glada stunder och händelser tillbaka i minnet, fötterna liknar mer russin än en kroppsdel... men om en stund kommer de att vara så mjuka och fina med röda små tånagalr. Småfåglarna smörjer kråset och fyller luften med fågelkvitter och mannen i mitt liv har precis inviterat mig på söndagmiddag ute!

Så egentligen så mår jag i det innevarande ögenblicket alldeles förträffligt!

Hösten, färgerna, dofterna, mannen i mitt liv och den harmoni och kärlek vi upplever tillsammans !Vad mer kan man önska här och nu?